Psyksystemet!

När man, som jag har ett ganska stort problem… Borderline… Då får man inte den hjälpen man behöver vid inläggningar osv.

Har ett exempel på detta: Jag själv slänger i mig en dödlig dos med x antal piller, kommer in på stället jag ska va på. Läkaren i fråga frågar mig ”tror du det var en dödlig dos Therese?”.  Jag satt i mitt stilla sinne och tänkte e det du eller jag som är läkare, JO VISSTE FAN VAR DET EN DÖDLIG DOS, jag e väl fan inte dum eller? Jag kom in den 16 maj, fick prata med läkaren den 17 maj, han sa då att vi ska göra detta till en kort vistelse. Fundera lite på varför jag skulle ut så tidigt? Men kom på det sen när jag väl var ute. Jag har en stämpel i pannan= TRUBBEL. Med min historik under mina vistelser så har jag ju ”inte uppfört mig” alltså betett mig enligt vissa regler. Exempel: Var jag en kommer så tyvärr så e man så pass kass att man mer eller mindre gör suicid försök och självskade beteendet fortsätter som vanligt. Dom vet detta OCH det pallar dom inte med för det finns knappt någon som vet hur man tar hand om en tjej/kille med borderline. Vi är smuts och ska sparkas ut ur systemet så fort som möjligt!

När man kommer in till en läkare på psyk akuten och man själv vet att man behöver hjälp, oftast bli inlagd för att inte ta livet av sig. Då säger dom ofta att man har två val… först ut är att vi ger dig lugnande så du kan gå hem (vilket dom vill att man väljer), eller inläggning. Jag själv ber ju oftast att bli inlagd, inte för att det är kul, utan för att skydda mina närstående och mig själv. MEN det finns ingen som fattar detta. Dom tror bara för att man har borderline så är man en jävla nickedocka som ska ta all skit, bara för att dom INTE vet hur man ska hantera en människa med denna sjukdom.

Jag är och förblir ett

 

Flyttar nu till mig ”Beh hem” och hoppas att jag ska bli hjälpt med denna skit sjukdom. Hoppas jag e en av dom få som klarar det :S

Out for now!

Är man duglig?

Nu har jag haft ÄNNU en period med suicid försök, dock har jag inte skurit mig. Men frågan är ju vad som är bäst? Proppa i sig en massa piller eller sätta ett par snitt i armen?

Nu istället för att skära mig så tar jag överdos av oxascand o theralen. Vilket som inte heller är bra :S Men det är verkligen pest eller kolera

Den 1 Juni kommer jag flytta till ett hem med speciell service, betyder att jag har personal dygnet runt. Har dock känt den senaste tiden att de känns skumt… blir ju att jag kommer bli beroende av någon igen, förutom den jag älskar såklart. Men blir det att jag blir instutionerad? jag är lite rädd för detta. Det dåliga med detta ”hem” är att jag inte får ha djur. Vill så gärna ha en hund.

Vill så gärna ha bort min P-stav, gick till en barnmorska, som typ sa att jag inte var redo att skaffa barn pga att jag är sjuk. VA FAN! Ska jag låta en annan person säga till mig vad jag får eller inte får? Blir toss på de asså. Alla säger till mig ”tänk på vad som händer om du blir sjuk och måste läggas in”. HALLÅ! jag kommer vara så här hela livet. betyder det att jag inte kan skaffa barn överhuvudtaget eller? Blir fed up på detta! Funderar starkt på att skita i allt o sterilesera mig, eftersom jag alltid har en risk att bli sjuk. får väl låta den vinna helt enkelt. varför slåss mer?

Orkar inte slåss mer……. Finns bara hur mycket en människa pallar! Och jag tror jag har nått den gränsen. Vet ej vad jag ska göra mer!? Deppig, glad, deppig glad……….. orkar inte hoppa upp och ner ur hålet längre…..

En positiv grej är ju dock att jag har förlovat mig med Chrille! <3 Bröllop nästa år Blir i Billinge kyrka och massa skoj!

Wish Me Luck!

 

Out For Now!

 

 

meningen….

så… vad är egentligen meningen med livet? Känns ju som om man bara är en pusselbit som inte passar någonstans. utanför, missanpasad mm. Men man får väl gör det bästa av situationen Jag gillar att vara den missanpassade biten som inte passar in någonstans. Någon måste ju vara den delen oxå.

Har en del i huvet just nu, bebisar vill ha barn som jag skrivit i ett tidigare inlägg, men har bestämt mig för att skaffa en liten doggy istället för Om jag nu får ha hundar på det stället jag ska till, kunde inte riktigt komma underfund med de på deras hemsida. så vem vet. kanske blir en lite pupppy

Har dessutom funderat på att skita i det stället och kanske flytta till sthlm för att vara nära den jag Älskar. Har inte direkt disskuterat de med honom så vi får se. kanske är en dum ide… ja jag vet inte :S

Men idag blir det en dag på stan Skärholmen nästa, bästa köpcentrumet där är!!

out for now

Som vanligt… Tror jag :S

Allt pinnar på som vanligt i livet igen. Känns skönt!!

MEN! Har fått bebis noja, inte på de dåliga sättet utan att jag vill ha barn och typ NU… Så fort jag ser mage/bebis får jag tårar i ögonen. Dels för att jag är rädd att jag kanske inte kan få barn plus att jag inte vill utsätta mitt barn för dom sjukdomar hon/han kan få. Ska man göra de ändå? Den jag älskar har ju bra gener så de kan ju gå bra. Men det tar psyket som fan!!! Mår bra för övrigt som sagt bara baby nojan som får mig att må dåligt! Där finns en reklam på tv nu som visar små söta saker Bara tänker på att man kanske kunde blivit en bra mamma eftersom man har en del skinn på näsan. Kunnat uppfostra barnet på rätt sätt så det inte hade hänt nått och om de skulle göra de så skulle man se de i tid iaf, det e visserligen en befrielse att kunna se tecken i tid.

Nej nu har jag väl babblat klart tror jag. Inte de gammla vanliga drabblet utan om nått jag tycker är ganska viktigt! i allafall för mig!

Out for now

Random babbel

Har kommit till en punkt då jag inte vet vad jag ska skriva längre. Allt går som smort och livet leker. Kan det bli bättre? Önskar verkligen inte att jag ska hamna i den bur jag varit i, i nästan 2 månader. Finner inga ord om hur ont de gjorde när jag såg på efteråt vad jag ställt till med. Fanns vissa saker jag mena och vissa inte. Men det är väl meningen att det ska ske eftersom jag blivit ”blessed” med dessa diagnoser. Förstöra så mycket som möjligt på kort tid. Det blir man bra på när man hamnar så långt ner i skiten. Man tänker sig liksom inte för, man bara handlar. Vilket i slutändan bara blir till kaos. Men det känns konstigt ibland att inte känna dom ”vanliga” känslorna, detta som jag har nu har jag inte haft på nästan ett år!! Så jag e lite ovan, men de tar väl sig så småningom. Man får nog bara ta de chill.

Idag blir det soffan & TV i mängder tror jag. Kanske ska lyxa till de med ett bad

Svart, svart och åter svart

Har i över 4 veckor levt i ett mörker som jag ej kunnat ta mig ut ur.Har X antal suicid försök detta året. Plus då att jag börjat skära mig igen, denna gången nöjer jag mig dessutom inte med rispor som jag gjort förr, nu har de blivit djupare och oftare. Men ska försöka lägga ner den skiten precis som jag gjorde sist. JAG KAN!

Detta mörker med bara svarta tankar har varit ett Hell Hole, inte bara för mig utan för mina närstående oxå. Kan inte sätta mig in vad dom  gått igenom men vill be om ursäkt för alla idioti grejor jag gjort. Inte för att jag inte menat de men vill ändå be om ursäkt.

Särskilt vill jag Tacka Chrille som starkt stått vid min sida fast jag bara skrikit på han i princip. Vet ej vad jag skulle göra utan dig! Du vet även det jag sa ” Kanske skulle ta livet av mig så jag kan vänta på dig vartän jag än hamnar, så jag är frisk, utan ärr/sår och allt skulle va bra”, det menade jag av hela mitt hjärta! Skulle dö för din skull så mycket Älskar jag dig!

Till det positiva!

Fick en vårdplanering och där var folk från komunen ang hur jag skulle ha de med boende osv. Jag ansökte då om boende med särskild service! Detta var på Onsdagen, på  Måndagen fick jag medelande av Eva Persson från komunen. Ringde upp och fick reda på att jag blivit beviljad boendet Dock vet dom inte när, ont om platser vad jag förstod de som. MEN!  Jag fick de!

När jag väl vakna upp ur min mardrömm så insåg jag vad jag förstört och kommer nu göra allt för att det ska bli bra igen!

Än en gång!

Jag Älskar Dig Christian Carlsson <3 Glöm aldrig det!

Men som sagt! Har hopp i livet igen! Det är det som får mig att gå framåt nu! NO MORE TEARS!

 

Korta drag vad som hänt…

Kan bara säga att de mesta har gått åt  skogen. Ett flertal misslyckade suicidförsök plus att jag tagit återfall i mitt missbruk.  Klarade mig i 6 mån 1 vecka o 4 dagar, sen var det kört. Varför jag gjorde de? Kommer jag inte berätta nu.

Men nu ligger jag på 12an i Hässleholm. Vet ej hur länge jag blir här. Men som sagt det får vi se. Kommer inte ut förens jag e frisk iaf.

Men kommer nu börja blogga igen. Kommer skriva en del av vad jag skrivit på papper under tiden jag inte hade nått internet, men inte allt. Blir för mycket för er

Ser inte mitt återfall som ett nederlag utan ett nödvändigt ont just nu när jag mår så här, låter helt fel jag vet de, men take it as it is!

Kommer mer imorrn!

out for now